Luukkaan evankeliumi:
1:1 Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser,
1:2 i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare,
1:3 så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus,
1:4 så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad.
1:5 På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid namn Sakarias, av Abias' "dagsavdelning". Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet.
1:6 De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar.
1:7 Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder.
1:8 Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud,
1:9 hände det sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen.
1:10 Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades.
1:11 Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret.
1:12 Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom.
1:13 Men ängeln sade till honom: "Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes.
1:14 Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse.
1:15 Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande.
1:16 Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud.
1:17 Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk."
1:18 Då sade Sakarias till ängeln: "Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder."
1:19 Ängeln svarade och sade till honom: "Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap.
1:20 Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas."
1:21 Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet;
1:22 och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum.
1:23 Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem.
1:24 Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader;
1:25 och hon sade: "Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den."
1:26 I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret,
1:27 till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.
1:28 Och ängeln kom in till henne och sade: "Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig."
1:29 Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära.
1:30 Då sade ängeln till henne: "Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud.
1:31 Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.
1:32 Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.
1:33 Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara."
1:34 Då sade Maria till ängeln: "Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man."
1:35 Ängeln svarade och sade till henne: "Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.
1:36 Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam.
1:37 Ty för Gud kan intet vara omöjligt."
1:38 Då sade Maria: "Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt."
1:39 En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.
1:40 Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet.
1:41 När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande
1:42 och brast ut och ropade högt och sade: "Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt!
1:43 Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?
1:44 Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv.
1:45 Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren."
1:46 Då sade Maria: "Min själ prisar storligen Herren,
1:47 och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.
1:48 Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.
1:49 Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och heligt är hans namn.
1:50 Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom.
1:51 Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.
1:52 Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt;
1:53 hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer.
1:54 Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet
1:55 mot Abraham och mot hans säd till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder."
1:56 Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände därefter hem igen.
1:57 Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son.
1:58 Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.
1:59 Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.
1:60 Men hans moder tog till orda och sade: "Ingalunda; han skall heta Johannes."
1:61 Då sade de till henne: "I din släkt finnes ju ingen som har det namnet."
1:62 Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta.
1:63 Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: "Johannes är hans namn." Och alla förundrade sig.
1:64 Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud.
1:65 Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd.
1:66 Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: "Vad månde väl varda av detta barn?" Också var ju Herrens hand med honom.
1:67 Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:
1:68 "Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning,
1:69 och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,
1:70 såsom han hade lovat genom sin forntida heliga profeters mun.
1:71 Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand,
1:72 och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund,
1:73 vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,
1:74 Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand,
1:75 ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar.
1:76 Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gå framför Herren och bereda vägar för honom,
1:77 till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna.
1:78 Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull, som skall låta ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden,
1:79 för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga' och så styra våra fötter in på fridens väg."
1:80 Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel.