Psalmit:
69:1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David.
69:2 Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
69:3 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
69:4 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
69:5 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
69:6 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
69:7 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
69:8 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
69:9 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
69:10 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
69:11 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
69:12 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
69:13 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
69:14 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
69:15 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
69:16 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
69:17 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
69:18 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
69:19 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
69:20 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
69:21 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
69:22 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
69:23 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
69:24 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
69:25 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem. >> Jakeen lisätiedot
69:26 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor, >> Jakeen lisätiedot
69:27 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
69:28 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
69:29 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
69:30 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
69:31 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
69:32 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
69:33 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
69:34 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
69:35 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
69:36 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
69:37 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.