Psalmit:
132:1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
132:2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
132:3 "Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
132:4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
132:5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob."
132:6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
132:7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
132:8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
132:9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
132:10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
132:11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: "Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron. >> Jakeen lisätiedot
132:12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
132:13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
132:14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
132:15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
132:16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
132:17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
132:18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa."