Psalmit:
107:1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
107:2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
107:3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
107:4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
107:5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
107:6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
107:7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
107:8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
107:9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda. >> Jakeen lisätiedot
107:10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
107:11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
107:12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
107:13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
107:14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
107:15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
107:16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
107:17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
107:18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
107:19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
107:20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
107:21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
107:22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
107:23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
107:24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
107:25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
107:26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
107:27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
107:28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
107:29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
107:30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
107:31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
107:32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
107:33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
107:34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
107:35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
107:36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
107:37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
107:38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
107:39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
107:40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
107:41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
107:42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
107:43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.